Lokal arbetsmarknadsregion

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-09)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Sveriges indelning i LA-regioner sedan 2010.[1]

Lokal arbetsmarknadsregion, LA-region, är en indelning av Sverige i lokala arbetsmarknadsregioner som funnits som statistiskt begrepp sedan 1990. Revidering görs vart femte år.

Regionförstoring innebär att LA-regioner växer samman när arbetspendlingen mellan kommuner som tidigare ingått i olika LA-regioner överstiger en viss nivå. Till följd av regionförstoringen har antalet LA-regioner minskat från 187 år 1970 till 82 år 2005.

Enligt SCB:s statistiska kriterier ställs två krav för att en kommun ska bilda centrum i en LA-region:

  • Andelen av de förvärvsarbetande som arbetspendlar till andra kommuner får inte överstiga 20 procent.
  • Andelen utpendlare till någon annan enskild kommun får inte överstiga 7,5 procent.

Om dessa två villkor är uppfyllda anses kommunen vara självförsörjande med arbetstillfällen och får utgöra centrum i en LA-region.

Övriga kommuner förs till den kommun mot vilken den största utpendlingen är riktad. För att inte LA-regionerna ska bli orimligt stora tillåts maximalt två länkar mellan den enskilda kommunen och den kommun som bildar centrum i LA-regionen.

Detta är grundprincipen bakom indelningen. Därutöver finns det ytterligare regler som utnyttjas mer sällan.

Se även

  • FA-region
  • A-region

Källor

  1. ^ AM0207_2009A01_BR_AM95BR1001.pdf SCB, Lokala arbetsmarknader – egenskaper, utveckling och funktion Arkiverad 10 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine., 2010 ISBN 978-91-618-1512-8 (sidan 181)