Jungfrugranit

Av inlandsisen uppbrutna granitblock på Blå Jungfruns nordöstra sida
Östra stranden på Blå Jungfrun

Jungfrugranit, på export också kallad virgogranit, är en svensk rapakivigranit, som förekommer endast på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund, som i sin helhet består av jungfrugranit.

Bergarten har fått sitt namn av ön Blå Jungfrun. Hela ön är ett så kallat restberg av granit. Jungfrugraniten är mycket lik götemargraniten, som har mindre kornstorlek, i närheten på fastlandet, och den benämns ibland också götemargranit.[1]

Stenbrytning

Jungfrugraniten bröts i början av 1900-talet som byggnadssten för export framför allt till Tyskland under varumärket "Virgo".[2] År 1904 utarrenderade den dåvarande ägaren Anton Mauritz Hammarskjöld på Virbo säteri rätt till stenbrytning på 50 år på Blå Jungfrun.[3] A.K. Fernströms Granitindustrier påbörjade brytning samma år, så småningom i tre stenbrott på den södra delen av ön. Från 1923 övergick brytningen i stordrift. Verksamheten ledde till omfattande skador på naturen, då bland annat ett antal av öns mest storslagna jättegrytor sprängdes bort.[4] Förstörelsen uppmärksammades på flera håll. År 1914 föreslog riksdagsmannen Karl Starbäck i en motion till andra kammaren att staten skulle förvärva ön och fridlysa den som nationalpark. Efter utredning avslogs dock motionen. Stenbrytningen upphörde i samband med att Blå Jungfrun köptes av Torsten Kreuger 1925, skänktes till staten och blev nationalpark 1926.

Källor

  • Om Götemargranit på ww.rapakivi.dk
  • Om Jungfrugranit på www.kristallin.de

Noter

  1. ^ ”Geologin i östra Småland, avsnittetRöd granit på Lässtyrelsens i Kalmar län webbplats”. Arkiverad från originalet den 30 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170530184017/http://www.lansstyrelsen.se/Kalmar/sv/om-lansstyrelsen/om-lanet/fakta-kalmar-lan/lanets-natur/natur-o-smaland/Pages/index.aspx. Läst 14 juni 2017. 
  2. ^ ”Blå Jungfrun, Kalmar läns museum”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304214604/http://www.kalmarlansmuseum.se/site/assets/files/1564/blajung.pdf. Läst 19 juni 2017. 
  3. ^ Anton Paulrud: Blå Jungfrun, 1996
  4. ^ ”Om Blå Jungfrun på SGU:s webbplats”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201031840/https://www.sgu.se/om-sgu/evenemang/genomforda-evenemang/2014/geologiskt-arv-2014/bla-jungfrun/. Läst 23 november 2017. 

Externa länkar

  • Bilder på www.kristallin.de